Det finns en sak jag avskyr och det är när folk är sena. Det hör till ren uppfostran att vara i tid om man bestämt tid. Den akademiska kvarten är nätt och jämt ok men är man senare så hör det till att höra av sig en stund tidigare och medela att man är sen.
Att inte dyka upp alls är rent ohyfs.
Man hör av sig om man ej kan komma. Om det så är mitt i natten så kan man slänga iväg ett sms att man inte kan i morgon bitti etc.
Står man då med maten på bordet och väntar, kanske har dukat fram kvällsfika eller sitter på ett fik ensam. Då hör det till att höra av sig om man är sen eller om det nu är så att man ej kan komma.
Känns som att man är med om det jämt och ständigt. Förstår inte vad det är med folk. Visst de kan verkligen ha en bra ursäkt. Men hur svårt är det att slänga iväg ett sms eller att ringa?
Jag är ingen Moder Theresa själv, men att hålla tiden eller höra av sig är inte så mycket begärt.
Jag blir så himla ledsen och besviken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar