Som en missbrukare faller jag tillbaka

Är en envis jävel som på sätt och vis inte kan hålla mig ifrån bloggandet ändå.

Det första jag vill säga är att jag vill inte att denna adressen ska komma ut. Punkt. Jag testade först med att sätta lösenord på bloggen, men det verkar så krångligt för er som ska få läsa att komma åt bloggen så jag kör med den öppen. På villkoret att ni behåller det för er själva och inte ger ut adressen till andra. Annars sätter jag lösenord på den för att hålla obehöriga ute.

Mor min påstår att bloggandet inte är bra, och jag kan hålla med. Man kan bli för privat och folk kan stöta sig något otroligt på vad man säger. Det gäller väl att stå på sig. Men folk får förutfattade meningar om en och det blir klabb och ditten och datten. Blogg är skit.
Ofta finns det inte mycket bra att läsa heller.
De där intressanta bloggarna verkar inte existera längre.
Jag gillar att vara privat i bloggen, jag skriver inte för att få läsare, utan för mina vänner. Så de vet vad jag pysslar med. Men det gäller väl att vara sådär lagom privat i Svea Lagom?

Jag läser mina vänners bloggar. Punkt. Jag kommer kommentera, men ej skriva in min bloggadress av anledningen till att jag inte vill att ALLA ska läsa.
"Men lägg inte ut den på Internet då!"
Nää, men vart ska jag lägga ut den när jag vill att några vänner ska få läsa som är spridda lite varstans i landet? Huh?

Trots att jag gömmer mig på bloggen och inte vill "komma ut" så är ett av mina nyårslöften att sluta upp att vara mesig.
Stå på mig och säga vad jag tycker med andra ord.
Hur det går med det får vi se...

XOXO